Sadness.
Ibland går jag tillbaka till min gamla myspace. Alla tankar jag hade då.
När jag läser dem blir jag bara ledsen, för det är inte alls samma tjej som sitter här idag jämfört med då.
Och nu, för några minuter sen kom jag in på en blogg, som länkar till en massa andra bloggar om ätstörningar.
De här tjejerna (är säkert någon kille också) hetsar andra och sig själva till att gå ner i vikt. Trots att de säkerligen ligger under det BMI som är hälsosamt.
Det rör mig så innerligt för jag har varit i den sitsen själv.
Jag vet precis hur de känner sig och jag önskar att jag kunde samla alla och krama om dem riktigt hårt och förklara för dem att det är verkligen det inre de måste fokusera på.
Att man inte blir lyckligare ju smalare de blir.
Men jag dömer inte dem heller, för jag vet ju, jag vet precis hur det är..
Visst en del kanske tycker att jag hycklar eftersom jag just nu håller på att träna som aldrig förr.
Men jag gör det för att må bra. Jag gör det för att jag har ett sundt mål med det. Jag gör det inte för att gå ner i vikt.
Jag trivs med mina 70kilo på min 173cm långa kropp.
Jag älskar mina former. Jag älskar att jag har vänner som inte dömer mig för hur jag ser ut utan för den jag är.
Jag har aldrig varit lyckligare med mig själv än nu.
Om ni som läser, har någon form av ätstörning eller bara vill prata med någon som inte dömer er för fort.
Maila mig, så pratar vi.
[email protected]
Jag vill inte på några sätt trycka på er hur ni ska må, se ut eller känna. Jag vill bara vara någon ni kan luta er emot, någon som inte känner er, vet vem ni är.
För det var min räddning, någon okänd, någon som brydde sig. Sen att alla i min närhet kom till sans och hjälpte mig var viktigt också.
Ta hand om er, ta hand om era kära.
/M
När jag läser dem blir jag bara ledsen, för det är inte alls samma tjej som sitter här idag jämfört med då.
Och nu, för några minuter sen kom jag in på en blogg, som länkar till en massa andra bloggar om ätstörningar.
De här tjejerna (är säkert någon kille också) hetsar andra och sig själva till att gå ner i vikt. Trots att de säkerligen ligger under det BMI som är hälsosamt.
Det rör mig så innerligt för jag har varit i den sitsen själv.
Jag vet precis hur de känner sig och jag önskar att jag kunde samla alla och krama om dem riktigt hårt och förklara för dem att det är verkligen det inre de måste fokusera på.
Att man inte blir lyckligare ju smalare de blir.
Men jag dömer inte dem heller, för jag vet ju, jag vet precis hur det är..
Visst en del kanske tycker att jag hycklar eftersom jag just nu håller på att träna som aldrig förr.
Men jag gör det för att må bra. Jag gör det för att jag har ett sundt mål med det. Jag gör det inte för att gå ner i vikt.
Jag trivs med mina 70kilo på min 173cm långa kropp.
Jag älskar mina former. Jag älskar att jag har vänner som inte dömer mig för hur jag ser ut utan för den jag är.
Jag har aldrig varit lyckligare med mig själv än nu.
Om ni som läser, har någon form av ätstörning eller bara vill prata med någon som inte dömer er för fort.
Maila mig, så pratar vi.
[email protected]
Jag vill inte på några sätt trycka på er hur ni ska må, se ut eller känna. Jag vill bara vara någon ni kan luta er emot, någon som inte känner er, vet vem ni är.
För det var min räddning, någon okänd, någon som brydde sig. Sen att alla i min närhet kom till sans och hjälpte mig var viktigt också.
Ta hand om er, ta hand om era kära.
/M
Kommentarer
Postat av: m
jättebra inlägg och fin kommentar i min blogg. du gör helt rätt i att trivas med dig själv! 70 kg är inte mycket för 173 cm. helt säker på att du är jättefin:) plus att det är egentligen inte heller utseendet som räknas, utan personligheten osv.
jag har bara fastnat i nån slags grej och det går inte en dag utan att jag tänker på om jag ätit bra, okej eller dåligt, fast trots det så är jag väldigt lycklig och ibland nöjd med mig själv, men det är väl träna för att må bra jag bör göra.. men det är svårt att komma ifrån allt negativt tänkande.
Postat av: Ne
Jag är iaf lyckligare när jag är mindre :)
Trackback
